Som jag grunnat och funderat på detta och just som jag skulle till att skriva att jag inte har något bra svar, så kommer jag faktiskt på en bok. En bok som jag ändrat inställning till och blivit besviken på i efterhand. Där min läsupplevelse berövats mig flera år efter det att jag läst den. Liza Marklunds Gömda.
Nåja, inte älskade jag boken, men den berörde mig mycket och detta till stora delar för att det var en sann historia. Eller det var åtminstone vad vi (läsare och andra) trodde då, för det var ju så den marknadsförts. Efter det som framkom vid den debatt som uppstod några år efter utgivningen har den, för mig, förlorat sitt värde – nyckeln till det som gjorde att den var så bra.
Det jag tidigare skrivit om boken och debatten i fråga återfinns här. Läs gärna också vad en släkting till kvinnan som adopterat Mias äldsta son skrivit i kommentarsfältet till inlägget.
omslagsbild: piratforlaget.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar