09 januari, 2009

vilken är sanningen om tystnaden?


I höstas bloggade jag om Monica Antonssons bok Sanningen om Gömda. Jag trodde mig då få anledning att återkomma flertalet gånger till ämnet i samband med utgivningen och den debatt som uppenbart skulle ta fart. Det fick jag inte − anledning att återkomma, alltså. För diskussionen uteblev. Totalt. Hur kan det komma sig?

Medierna har ju legat minst sagt lågt gällande historien kring Sanningen om Gömda. Varför? Enligt en artikel i Sydsvenskan, som tar upp just detta, finns helt enkelt inget mer att diskutera när det uppenbarar sig att den sanna historien visar sig vara falsk. I samma artikel kan vi läsa ett annat skäl som anförts som ett av flera tänkbara (och som åtminstone låter mer troligt än föregående), nämligen det att det handlar om massmedial vänskapskorruption med journalisten Marklund.

Jag vet bara att det står helt klart att något är skumt här. Det osar lång väg ...

Några av bokens avslöjanden finns att läsa på Monica Antonssons blogg.

foto: bokus.com

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag väntade mig också en hetare debatt efter Antonssons bok. I början tänkte jag SKANDAL, men sedan glömde jag bort det och nu tänker jag SKIT SAMMA. Jag tycker om "Gömda". So what om den inte är helt sanningsenlig. Den kanske är lite överdriven och tillspicad, men det kanske är det som krävs för att vi ska vilja läsa. Och faktum kvarstår att det är en viktig bok om ett viktigt ämne. Det finns kvinnor som lever som Mia i Gömda. Det får vi inte glömma.

Å Mille, jag hoppas på lite högre aktvitet här på bloggen i framtiden ;)

Mille sa...

Ja, ämnet är det inget fel på. Vad som upprör är hur den marknadsförts som en sann berättelse. Borde isåfall vara att den är baserad på en sann berättelse. Kan tyckas som en detalj, men en inte så liten sådan.

Hehe, ja nu har tillvaron stillats något, efter en period av grymt mycket jobb. Nu tar jag nya tag och nog ska det allt bli lite mer frekvent aktivitet här hädanefter! =) Ses i bloggosfären. Kram