I höstas bloggade jag om Monica Antonssons bok Sanningen om Gömda. Jag trodde mig då få anledning att återkomma flertalet gånger till ämnet i samband med utgivningen och den debatt som uppenbart skulle ta fart. Det fick jag inte − anledning att återkomma, alltså. För diskussionen uteblev. Totalt. Hur kan det komma sig?
Medierna har ju legat minst sagt lågt gällande historien kring Sanningen om Gömda. Varför? Enligt en artikel i Sydsvenskan, som tar upp just detta, finns helt enkelt inget mer att diskutera när det uppenbarar sig att den sanna historien visar sig vara falsk. I samma artikel kan vi läsa ett annat skäl som anförts som ett av flera tänkbara (och som åtminstone låter mer troligt än föregående), nämligen det att det handlar om massmedial vänskapskorruption med journalisten Marklund.
Medierna har ju legat minst sagt lågt gällande historien kring Sanningen om Gömda. Varför? Enligt en artikel i Sydsvenskan, som tar upp just detta, finns helt enkelt inget mer att diskutera när det uppenbarar sig att den sanna historien visar sig vara falsk. I samma artikel kan vi läsa ett annat skäl som anförts som ett av flera tänkbara (och som åtminstone låter mer troligt än föregående), nämligen det att det handlar om massmedial vänskapskorruption med journalisten Marklund.
Jag vet bara att det står helt klart att något är skumt här. Det osar lång väg ...
Några av bokens avslöjanden finns att läsa på Monica Antonssons blogg.
foto: bokus.com
